Det är den ensammaste känslan i världen – att hitta sig själv och stå upp för sig själv när alla andra sitter ner. Att ha alla framför sig och få höra “vad är det för fel med henne?” Jag vet hur det känns.

Promenera ner i en tom gata, lyssna till ljudet av sina egna fotspår. Jalusier stängda, persienner dras, dörrar är låste mot sig. Och du är osäker på om du går mot något, eller om du bara går bort. Du vet inte om allthing blir bättre eller om det blir bara värre.

Du verkar vara så stark person men det är du inte. Inget vet det riktiga dig.Du är inte den som du verkar att vara. Du är den, som gömmer sig bakom ett leende varje dag. Du är den, som har en del av problem. Men delar inte med någon. Ibland behöver du bara någon att prata med. Någon att bry sig om dig. Någon att lyssna på dina problemer. Någon som hållar dig när du gråter. Någon som älskar dig. Men det finns ingen…

Alla tittar på dig och tänker, “hon är så glad”, men det finns så mycket bakom din lilla leende som ingen kommer att få veta. Människor talar alltid för dig att le, som att leende kommer att ta bort allt ont och smärta. Jo, du har försökt att dölja dina sorg och täcka sorg i leenden och vad du har lärt dig är att när det gör ont här inne i hjärtat har alltid ett sätt att visa det oavsett hur mycket du ler.
Om du kan inte lösa dina egna problem så ingen annan kommer att lösa det för dig- det är verkligheten. Och ibland verkligheten är det svåraste att förstå och det som tar längst tid är att förverkliga…

Är trött på att leva, alltför rädd för att älska, alltför rädd för att ens bry sig?
Du önskar bara att du kunde rulla tillbaka klockorna till när saker var samma.. Men nu, ting är inte samma sak. Varje kväll innan du somnar, ligger du på din säng och stirrar upp på dina tomma väggar. Du försöker föreställa dig i framtiden, men det är tomt på dessa väggar. Allt du kan se är mörkret. Det finns inget och se fram emot längre.

Du vill inte att världen ska se dig, eftersom du tror inte att de skulle förstå. Det finns ett leende på ditt ansikte, men du vet inte varför den finns där…. Kanske för att det är lättare för dig att le än att förklara. Du är ofta tyst när du skriker inuti. Du bär en mask som skrattar och döljer dina känslor.

När du är ensam ingen kommer och frågar dig vad som är fel och det finns inte någon som kommer att ta ”Jag vet inte” som ett svar. Du hoppas att känslan kommer att passera snart men det blir aldrig.

”Ingen kan se smärtan som vi döljar”

Annonser

5 reaktioner på ”

  1. Det är rätt, bara du känner din smärta. Men det finns folk som kan ana och folk som kan hjälpa, bara du släpper någon inpå dig. Du vill inte att världen ska se dig, men ändå vill du att någon ska se dig, det är ambivalensen, din längtan, den längtan att finnas till för någon som vi alla bär. Det kommer att bli så en dag, att någon finns där för dig.

    Liked by 1 person

  2. Jag känner igen det du skriver. Har levt med dessa problem i många år. Har blivit sårad och sviken så många gånger så nu vill jag inte mer. Har min lille vovve som aldrig sviker.
    Sköt om dej

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s