Jag simmar ensam i ett hav av mörkret och jag känner som att det långsam drar mig under.
Jag ropar på hjälp, men ingen
är där för att höra
Jag börjar se vattnet i ögonhöjd,
Och jag börjar sparka, slå och
kämpa för att stanna ovanför mörkret.

Men mörkret kommer inte att
släppa sitt grepp om mig
och jag börjar långsamt att ge
efter till känslan som ligger under vattenlinjen.

Vattnet börjar fylla mina lungor
lungorna som en gång hade så mycket liv i sig. Men nu tillåter de skumma vattnet att ersätta det.

Varför tar inte någon min hand och drar mig från det mörka greppet?
Etersom ingen vet jag står vid gränsen.Gränsen mellan ljus och mörker så jag ger efter för det som håller mig.

Alla av styrkan och alla mod
att jag en gång höll i mitt hjärta
kan inte rädda mig ur vattnet
Så jag glider långsamt under en värld av samvetsgrannhet
oupptäckt av de åkande i denna värld

Jag vill inte kämpa längre
Jag har gett mig i mörkret..

Annonser

14 reaktioner på ”

  1. Du förmedlar väldigt starka känslor och många djupa intryck med dina rader. Förtvivlan, rädsla och ensamhet. De sista raderna känns gripande och sorgliga att läsa men, det finns hopp och det finns ljus, eller bara ingenting mera.

    Liked by 1 person

  2. Även på botten i vattnet finns liv.
    Kanske är de jobbiga åren i livet ett liv som mussla, där sandkornen är våra dolda talanger som en dag visar sig vara pärlor som kan göra underverk på olika sätt när de får sprida sitt sken genom öppningen i skalet. Det gäller kanske att ha tålamod, låta sandkornen bli till pärlor och en dag öppna det hårda skalet och låta ljuset komma in i skaparsinnet. Fast jag har svårt att ha tålamod, jag vill att saker ska bli bättre på en gång, inte om hundra år.
    Vad du än gör, drunkna inte, fortsätt att skriva, dina ord är dina sandkorn, som du redan gör till unika pärlor 🙂

    Liked by 1 person

  3. Så fint och vackert du skriver. Jag hoppas att du aldrig låter mörkret segra, men jag vet hur svårt det kan vara på den där tunna linjen mellan ljus och mörker. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du ser ljuset om så bara en liten, liten strimma. För det finns där, Det finns. Kram!

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s